Ernströmgruppen AB - FÖRETAGANDE över generationer

Gerhard Hobohm (1919 - 2013)

Gerhard föddes i Hamburg 1919 och kom till Sverige 1920. Hans far Albert fick arbete i Göteborg och familjen bosatte sig i Långedrag.
Närheten till havet gjorde att Gerhard tidigt lärde sig att segla och kom med tiden att bli en mycket duktig kappseglare. Till en början seglade han folkbåt och senare Starbåt i bland annat VM i Rio de Janeiro 1960. Intresset höll i sig långt upp i åldern och tillät inte vädret en seglats, kunde Gerhard även njuta av en så kallad ”bryggsegling”.
På Bryggan i Långedrag träffade Gerhard sin blivande hustru Ulla som han var gift med i 66 år. Tillsammans fick de tre barn, Agneta, Susanne och Christian. 

Efter avslutade handelsstudier i Göteborg och utlandsarbete började Gerhard att arbeta i Ernströmgruppen 1938, tillsammans med sin far. Gerhard var handlingskraftig och orädd, men samtidigt en ansvarskännande person. Han hade ett övertygande sätt och tyckte om att träffa nya människor, både inom arbetslivet och i det sociala sällskapslivet. År 1950 blev Gerhard VD för bolaget och drev det i över 30 år. Gerhard fortsatte arbeta fram till 1992 då han gick i pension, 73 år gammal. 
Bolaget började som ett renodlat handelsbolag med varor såsom spik, papp, tegel, cement mm. Så småningom gjorde serponit (serpentin-sten)  entré och detta serpentinmjöl utvecklades till ett flertal produkter bl.a. fasadputs. Efterhand kom förfrågningar på vit fasadputs och företaget började titta på olika metoder för att kunna systematisera kulörer och efter en tid hade färgkartor tagits fram. Detta gjorde att arkitekter kunde få färgprover som senare beställdes till olika byggnadsprojekt. På 1950-talet blev marknadsföringen allt viktigare och redan då infördes ett Serponitstipendium till en av Professor Helge Zimdal utvald elev i den avgående arkitekturklassen vid Chalmers. 
1940 startades Ernström MIneral och företaget började ta fram råmaterial till puts genom att bryta sten och sedermera leverera till sina putsverksamheter. 
Verksamheten kom att omfatta gruvdrift, produktion och försäljning av puts, spackel, byggkeramik och diverse byggmaterialkomponenter. 
En ny verksamhet tillkom 1966 och gick under namnet Modulenthus. Detta var från början inriktat på bygga tillfälliga bodar till  byggarbetsplatser, som kunde återanvändas.  Med tiden blev detta en osäker verksamhet då efterfrågan på nybyggnationer varierade. Istället utvecklades verksamheten till att bygga barndaghem, radhus och standardiserade villalösningar. Bolaget såldes 1983 efter att detta också visat sig vara konjukturkänsligt. 
1975 förvärvades det som senare kom att bli ett kärninnehav i Ernströmgruppen - Armaturjonsson.  
1995 avyttrades hela byggmaterialdelen och bolaget inriktade sig på teknikhandel och fastigheter. 
Resterande delen av 1990-talet och under 2000-talet utvecklades Ernströmgruppen till ett diversifierat nordiskt investeringsföretag med förankring i teknikhandel, fastigheter och finans.
2018 firar företaget 100-års jubileum. 


 

Gerhard och Ulla firade 66 bröllopsdagar tillsammans

UTDRAG UR Jubileumsskrift 1988

Efterhandsfunderingar
"Jag fick lära mig i skolan att varje uppsats bör ha en avslutning. Jag låter mig bli en i massmedia lika vanlig som larvig fråga ställd till mig själv: "Hur känns det nu att under 50 år att ha arbetat i och styrt ett företag som varit så framgångsrikt?"
Enklast är naturligtvis att på hederlig göteborgska svara: "De´ känns la bra". Mera kvalificerad är den känsla av tacksamhet jag upplever mot alla de med medarbetare av tre generationer, som under 70 års tid arbetat och strävat för vår framgång. 
Värst var det säkert för den generation, som upplevde 1930-tals kraschen, andra världskriget, årslånga byggstrejker samtidigt som de i stort sett saknade resurser. Lättare var det väl för mellangenerationen, som efter kriget seglade i stabil medvind allteftersom byggnadsbranschen expanderade. Denna generation hade dock att följa de ständiga växlingar i vindriktningen som ägde rum för att anpassa framfarten efter nya byggmaterial, nya byggmetoder, nya kundkonstellationer. 
Den tredje generationen får väl sägas ha kommit till ett väl dukat bord men har å andra sidan att ansvara för många fler människors välgång och för helt andra kapitalansvar. 
Själv har jag haft förmånen att vara ombord på den Ernströmska skutan under 50 år och med 35 år som rorsman. Lotsar och besättningsmän har kommit och gått alltmedan i i allt högre fart passerat bränningar och skär. Ibland har vi legat illa till och låtit skeppsklockan kalla "alle man på däck". Gamla och unga, kvinnor och män i hundratals olika befattningar har i gemensamma ansträngningar fört oss framåt. 
Jag är tacksam för de år jag har fått vara besättningsman och kapten och glädjer mig nu åt min befattning som lots."
/ Gerhard Hobohm 1988